De långa nätternas måne
Årets tolfte fullmåne som infaller någon gång mellan den 25/11 och 25/12.
När månen blir full i december hyllar vi henne som människornas vägledare. Från sin plats på himlen betraktar hon våra öden och bekymmer, våra känslor och tankar, missförstånd och konflikter. Hon är nattens öga som ser vad som gömmer sig i våra hjärtan och förstår hur svårt det kan vara att vara människa.
Julmånad har december hetat på svenska, nordsamiska och finska, och kristmåned på danska och norska. Bara sydsamiskan har uppkallat årets sista månad efter något annat än julen, och låtit den heta froströksmånad. Andra namn på decembermånen är Ekmåne, Köldmåne, Flädermåne, Vargmåne och De långa nätternas måne.
Sina heter hon i Stilla Havet. Där vakar hon över dem som måste resa om natten. Där lyser hon upp världen när det är som mörkast. Där är det hon som talar om för oss att vi inte behöver vara rädda och som hjälper oss att hitta hem när vi är vilse.
I Grekland kallas hon ibland Hekate. Hon som går före med lyktan i handen, som vägleder oss genom den mörka årstiden. När Persephone blev bortrövad var Hekate den som visade henne vägen ut ur underjorden. Hon hjälper oss genom de svåra perioderna i våra liv, genom dunklet och skuggorna. Men hon leder oss också in i mörkret för att utvecklas, växa och lära oss att stå på egna ben.
En gång i tiden, när trolldomen skrämde människor, var det kring mörkermånen som man tänkte sig att häxorna utförde sin magi. Det var då natten var som mörkast och världen verkade som mest hotfull. Under de dagar som månen var borta fanns det ingen som kunde lysa upp stigarna och vägleda människorna. Ingen beskyddare som vandrade med dem om kvällen.
Månen är människornas ljusbärare och guide. I mörkaste vintern tillbringar vi mer tid med henne än med solen. Då kan hon vara uppe från skymningen på eftermiddagen till gryningen förmiddagen därpå. Tillsammans med henne kan vi få mod att gå in i mörkret och möta våra rädslor.
När månen är full i december höjer vi lyktan och kastar ett nytt ljus över våra liv. Vi följer månens blick och ser på oss själva ur ett högre perspektiv. Vi lyser upp själens dunkla vrår och letar bland skuggorna. I månens milda ljus vågar vi möta det som vi annars blundar för.
Den här fullmånen ber vi om vägledning. Vi plockar fram tarotkort, runor, orakelkort, pendlar. Vi tyder tecknen i botten av våra tekoppar eller i våra drömmar. Vi tänder ett ljus för våra andliga guider, förmödrar och vägledare. Och i ljuset från fullmånen ber vi om hjälp att hitta fram till den plats där vi hör hemma.
