Höstmåne
Årets nionde fullmåne som infaller någon gång mellan den 28/8 och 28/9.
Arianrhod är hennes namn. I Wales styr hon över allt som är cykliskt, över livet, året och dygnet. Där är hon månens, himlens och stjärnornas gudinna, den vackraste av alla gudar. Där råder hon över människors öde, över fruktbarhet, död och nytt liv. Där tar hon hand om de dödas själar medan de väntar på att återfödas.
När månen blir full för nionde gången det här året hyllar vi henne som cyklernas gudinna. Hon som påminner oss om att livet är i ständig rörelse. Att ingenting någonsin dör men att allt hela tiden förändras. Träden fäller sina löv om hösten och får nya knoppar till våren. Månen växer och blir full, avtar, mörknar och återkommer som en skör, liten skära.
Höstmånad har september kallats på såväl svenska som nordsamiska och finska. Kring Luleå och Umeå har de samiska namnen varit kopplade till renslakten medan det i Danmark istället var fisket som kännetecknade månaden. På liknande sätt har september förknippats med skörd, fångst och mat även på andra håll i världen och kallats skördemåne, majsmåne, kornmåne, sädesmåne, fruktmåne, störmåne och vinmåne.
Vi är som årstiderna, vi människor. Ibland är vi öppna och luftiga som ett högtryck, ibland är vi instängda och trötta som en regnig novemberkväll. Att året löper på accepterar vi. Hur lång och dyster februari än kan tyckas så skulle vi aldrig komma på tanken att inte låta den finnas till. Istället gläds vi åt de vackra löven i oktober, trots att vi vet att de förebådar död. Vi tänder ljus när det är som mörkast i december och gör det bästa av snön när den ligger kvar i mars. Ändå har vi många gånger svårt att godta våra egna cykler. Tröttheten och vemodet får helst inte finnas, bara sommarens utåtriktade lättsamhet har en given plats i våra liv.
Men om vi är uppmärksamma kan vi lära känna tillvarons vågrörelser, förstå när vi kan vänta oss kraft och när vi behöver återhämtning, när vi måste agera och när vi gör bäst i att stå tillbaka. Vi kan tillåta oss själva att vara både introverta och extroverta, och röra oss framåt precis i den takt som passar oss.
Månen avbildas ibland i sina tre faser: som växande, full och avtagande. Tre vägar att gå genom livet. Till den här månen är höstdagjämningen nära och dygnet är i balans. Men snart är det natten som dominerar och den långa vandringen genom underjorden tar sin början. Septembermånen ger oss en chans att välja väg. Vi kan fortsätta att gå balansgång genom livet, springa genom dagarna och veckorna mot ett mål som som vi aldrig når. Vi kan fortsätta att se tiden som linjär, med en början och ett slut, och livet som en transportsträcka däremellan.
Men om vi vågar kan vi följa cyklerna och välja den väg som leder till de mörka, otämjda delarna av skogen där skuggorna berättar historier från det förflutna och suset i trädkronorna ger oss aningar om framtiden. Om vi är riktigt modiga kan vi välja häxans väg.