Imbolc

1 februari

Midvinter

Imbolc, eller Disablot som den ibland kallas på svenska, är en högtid som infaller mittimellan vintersolståndet och vårdagjämningen. De flesta firar den 1-2 februari men vissa vill hellre lägga den på dagen för den närmaste nymånen. På de brittiska öarna är imbolc vårens första högtid, då vi sår frön som vi vill ska gro och gör upp planer för framtiden. Där har fåren redan börjat få lamm och i skogsbrynen tittar snödropparna fram. Och nog kan det stämma att våren även gör sig påmind redan i februari i södra Skandinavien, men hos de flesta av oss är jorden mitt uppe i sin vintervila.

Det är Skade som fortfarande håller kvar naturen i sitt grepp. Hon är den ultimata kärringgudinnan, så gammal att hon befinner sig bortom döden, lika uråldrig som själva bergen. Ibland visar hon upp sitt skelett med knotiga, bara grenar och naken mark. Andra gånger skyler hon kroppen med ett täcke av gnistrande snö. Därunder sker den stora förvandlingen när det gångna året multnar bort och ger näring åt det nya.

Meningarna går isär bland forskarna, men många anser att vikingarnas midvinterblot firades så här års, vid den första fullmånen efter den första nymånen efter vintersolståndet. Mitten på vintern infaller inte i december, lika lite som mitten på sommaren är i slutet av juni. Och även i det förindustriella Sverige markerade den andra februari att halva vintern hade gått, och bonden gjorde bäst i att ha åtminstone hälften av fodret kvar för att djuren skulle klara sig till våren. 

Kyndelsemässodagen

I kyrkans kalender kallas den andra februari för kyndelsmässodagen. Officiellt firas den till minne av att Maria och den nyfödde Jesus besökte templet. I Gamla testamentet står det att kvinnan är oren i fyrtio dagar efter förlossningen och under den tiden har hon inte tillträde till templet. Kristendomen förde den traditionen vidare och kallade den för kyrktagning. För oss häxor är det uppenbart att en nyförlöst kvinna besitter en stor magisk urkraft som kan verka mystisk och till och med farlig i ett patriarkalt trossystem.

Ordet kyndelsmäss kommer från ett fornnordiskt ord för fackla eller bloss, och ursprungligen firades en ljusfest den här dagen. I det kristna Sverige var det många nyblivna mödrar som valde att bli kyrktagna till kyndelsmässodagen även om de hade fött barn innan jul. De ville följa i jungfru Marias fotspår. Men kanske innebar februari också ljusare och längre dagar, och en tid då det blev allt lättare att ta sig ut ur stugorna.

Slutet på vandringen genom underjorden

Även om vintern dröjer sig kvar befinner vi oss i slutet av den mörka säsongen, den som inleddes vid samhain i början av november och har pågått ända tills nu. För häxan är den här perioden en möjlighet till utveckling, det är då vi vandrar genom underjorden.

Vissa har, precis som gudinnan Inanna, utmanat sig själva, blottat sig och mött sina rädslor. De har granskat sin egen skugga, vänt sig inåt och sökt i själens dunkla vrår efter det som behöver läkas. Andra har stannat upp och vilat, låtit snön falla och världen bli tyst omkring dem. Och i tystnaden och stillheten har de låtit insikterna, idéerna och det nya livet växa fram.

När imbolc närmar sig är det dags för oss att vakna ur vintervilan och kravla oss upp ur underjorden. Att resa oss upp på skakiga ben, lite visare och starkare än i oktober. 

Brigid

På Irland är imbolc sankta Brigids dag, ett helgon vars legender är nära sammanflätade med den förkristna gudinnan Brigid. Hon lär ursprungligen ha firats samma dag, och många är övertygade om att helgontiteln var en täckmantel för att den älskade gudinnan skulle få leva kvar. Hon har vördats med ljus och eldar runt om i Europa ända in i vår tid. I ett nunnekloster i Kildare på Irland hålls en evig eld brinnande i hennes ära. Sankta Brigid förknippas med heliga källor. Ibland kan man hitta små gåvor i form av tygband och kläder i något av träden intill källan, som människor har hängt dit i bön om hjälp från helgonet.

För oss häxor är det gudinnan Brigid som associeras med imbolc. Hon är den tidiga vårens gudinna, ungmön, bruden. Hon kommer med inspirationen och kreativiteten, med de första rörelserna under jorden efter vintern, och trädens skira små knoppar. Hon är smidets, läkekonstens och poesins gudinna. För många är februari en strävsam månad med sjukdomar, kyla och trötthet, och Brigid talar om för oss att det är nu vi ska pyssla om både kropp och själ. Vi ska vila, bada badkar, unna oss healing och massage, allt sånt som gör oss gott.

Imbolc är även en tid för berättelser. Det är lätt att föreställa sig hur människor har tillbringat många timmar med sina sagor och sånger kring elden när natten kröp tätt inpå huset större delen av dygnet och det inte fanns någon annanstans att ta vägen. I det nordiska årshjulet är Saga Brigids motsvarighet. Hon skaldar och siar, berättar vad som har hänt och vad som ska komma. Båda gudinnorna hjälper oss att hitta inspiration till alla små, kreativa projekt som vi kan ägna oss åt medan vi njuter av vintermörkret.

Braido

På en av klipporna i det stora hällristningsområdet Himmelstalund i Norrköping finns det en inskription som inte riktigt hör hemma där. Alldeles intill en bild av en båt från bronsåldern (1800 - 500 före vår tideräkning) är ordet braido inristat i runskrift. Texten ska ha tillkommit någon gång mellan 200-talet och 400-talet, långt efter de övriga hällristningarna. Flera olika akademiker har försökt ge sin förklaring på vad texten skulle kunna betyda, den ena mer långsökt än den andra. Men forskaren Kirsten Brunsgaard Clausen menar att braido är den fornnordiska stavningen för Brigid (Bride), vilket visar att berättelserna om henne har varit levande även här i Sverige.

Nio sätt att fira Imbolc:

• Healing

Unna dig själv något läkande den här dagen. Det kan vara ett varmt bad, fotbad, meditation, healing, en kopp te. Kanske gör du yoga. Kanske läser du om en favoritbok och äter mörk choklad. Fundera på vad som är läkande för dig. En del mår som bäst på gymmet, andra under täcket. En del vill ta långa promenader i skogen, andra behöver vara alldeles stilla.

• Pynta hemmet med blåbärsris.

Plocka in blåbärsris i ditt hem, vårens allra skiraste lilla liv. Det sägs att blåbärsris som tas in och ställs i vas inte får plockas före den 1 februari om det ska spricka ut. Efter någon vecka får det små gröna blad som sprider en härlig stämning i hemmet. Den ljusgröna färgen symboliserar kärlek, healing och den nyfödda naturens spirande energi.

• Skänk en offergåva vid en källa eller ett vattendrag.

Källor är några av naturens mest heliga platser. Runt om i Sverige finns mängder av sägner om hur källorna har uppstått där ett helgon har passerat, dött eller helgonets likkista har rört vid marken. Innan landet kristnades hade källorna sannolikt andra berättelser som med tiden har gått förlorade.

Gör som de irländska häxorna, skänk en offergåva till gudinnan eller naturens väsen vid en källa, sjö eller vattendrag.

• Tänd ett ljus i varje fönster.

Imbolc är en ljusfest och det sägs att gudinnan hjälper vilsna själar att hitta hem den här natten. Det finns liknande traditioner kring samhain och jul, då slöjan mellan världarna är som tunnast. Kanske har slöjan varit tunn ända sen i november och kanske är det nu, när ljuset är på väg tillbaka, som de döda återvänder hem.

Ställ ett vitt ljus i varje fönster för våren, gudinnan och de vilsna själarna. Den vita färgen symboliserar jungfruaspekten av gudinnan, hon som har hela livet, året, månvarvet och dagen framför sig. Hon är gryningen, våren, bruden i sin vita klänning, hon är framtidens alla möjligheter och ungdomens nyväckta kraft.

• Så frön

Någonstans långt där nere ligger hon och väntar på att få komma upp. Den här dagen gör sig våren redo under marken bland frön och sovande djur. Det är i mörkret, under jorden, som alla växter slår rot.

Att så frön är en magisk handling för oss häxor. I varje frö bor näring och potential och kraft för ett helt liv. Och om vi fyller ett frö med en önskan blir sådden en ritual som ger våra drömmar möjlighet att växa.

• Häng en bit linnetyg utanför fönstret.

Det sägs att gudinnan sveper över jorden i natt och välsignar allt som kommer i hennes väg, så ikväll hänger många ut en liten tygbit utanför dörren. Enligt tradition ska en sådan tygbit få helande krafter.

• Rena

Våra kloka förmödrar visste att det här var en bra tid för rening och ställde gärna till med storbyk. Vi häxor renar istället oss själva och våra hem. Ta ett varmt bad med örter och oljor i, eller rena hemmet med rökelse, fjädrar och väldoftande sprej.

• Plocka fram kreativiteten

Avalonprästinnorna i Glastonbury kallar imbolc för gnistans tid när gudinnan väcker inspirationen i oss, sätter igång kreativiteten och låter oss upptäcka glädjen i att skapa. Måla, skriv, sjung, dansa, pyssla. Låt gudinnan fylla dig med skaparlust och fantasi.

• Bjud vänner eller familj på en festmåltid.

Det enklaste och mest självklara sättet att fira en högtid är att äta något extra gott i trevligt sällskap. Traditionell mat vid Imbolc är lamm, mjölkprodukter, rotfrukter och vinteräpplen.