Äpplen
Hösten är äpplenas tid. Överallt dignar träden av röda, gröna och gula frukter. Apeln är Moder Jords heliga träd som symboliserar hälsa, odödlighet, fruktbarhet, liv och nystart, men även kärlek, romantik, attraktion och frestelse.
Äppelskörd
Varje höst får jag äpplen från en trädgård med minst fem olika sorters äppelträd. Vissa älskar de svenska äpplenas syrlighet, andra tycker att munnen drar ihop sig för varje tugga och att de måste kämpa sig igenom äpplet. Men någonstans i bakgrunden ligger en smak som är alldeles speciell och som inte går att få tag på i mataffärens fruktdisk, en smak av villaträdgårdar och barndomsidyll, av jord och skog och naturens oändliga givmildhet.
Det är en glädje att ta hand om all frukt. Några äpplen gör jag paj av men de flesta väljer jag att torka. Jag skivar äpplena i en äppelsvarv. Den skalar, tar bort kärnhuset och gör en spiral av äpplet. Sen drar jag ut äppelspiralerna som serpentiner och hänger dem på ett bomullssnöre över köksbordet. De sprider en höstig doft i hemmet och är vackra att se på. Efter ungefär fyra dagar har de torkat och blivit till ett perfekt mellanmål att alltid ha i väskan tillsammans med några mandlar. Jag fyller burk efter burk med torkade äpplen, redo att gå in i vinterhalvåret med proviant som räcker i månader.
Äppelorakel
När jag var liten brukade jag och mina vänner spå oss genom att skala ett äpple i en enda lång remsa, snurra skalet över huvudet och kasta iväg det. Skalet skulle hamna så att det visade den första bokstaven i ens tillkommandes namn, vilket för det mesta visade sig vara S. En liknande spådomsmetod lär vara att ta en kvist från en apel, vrida den och samtidigt läsa alfabetet. På den bokstav som kvisten går av kommer ens framtida kärestas namn att börja. Ytterligare ett sätt är att räkna kärnorna i ett äpple. Jämt antal indikerar ett snart giftermål, ojämnt antal visar att det dröjer. Halv kärna avslöjar att det blir stormigt äktenskap medan två delade kärnor visar att äktenskapet blir kort. Och den som har turen att ha två friare men inte vet vilken hen ska välja kan ta frön från ett äpple och ge dem friarnas namn, lägga en i varje kind och se vilken som ligger kvar längst.
Äppelcidervinäger
Skalet gör jag vinäger av. Jag lägger det i en hög glasburk, pressar ihop det och häller i en skvätt äppelcidervinäger. Sen fyller jag burken med vatten och täcker den med en bit tyg som sitter på plats med en gummisnodd. Varje dag rör jag om bland äppelskalen så att de som lägger sig på ytan inte möglar. Efter två veckor silar jag den och häller upp på flaska. Jag är själv inte särskilt förtjust i äppelcidervinäger och jag har aldrig smakat på den men den passar utmärkt som balsam och gör håret tjockt och mjukt efter den sträva schampotvålen.
Idun
I fornnordisk mytologi berättas det om gudinnan Idun som kommer med ungdomens äpplen till gudarna. Loke förargade en gång jätten Tjatse till den grad att han blev tvungen att lura ut Idun från sitt hus och överlämna henne till jätten. Tjatse tog med henne bort från Asgård och med henne försvann gudarnas odödlighet. Loke måste låna Frejas falkhamn och förvandla Idun till en nöt för att föra henne tillbaka till gudarna. Iduns namn betyder den som föryngrar och äpplet symboliserar ungdom och liv. Hon är äppelträdet personifierat och när hon försvinner finns inga äpplen kvar i Asgård. Tjatse är far till Skade, jättinnan på skidor som trivs bäst där det är snö. Kanske är Tjatse vintern personifierad, som gör så att träden inte längre bär frukt, och nöten som Loke hämtar hem är fröet till nya äpplen, nytt liv. Kanske är våren på väg först när Loke tar med sig Idun tillbaka.
Snövit
I sagan om snövit står äpplet för död och återfödelse, för pubertet, blod och kvinnokraft. Den börjar med en drottning som önskar sig ett barn lika vitt som snö, lika rött som blod och lika svart som ebenholts. Dessa tre färger som som symboliserar gudinnans tre ansikten och en kvinnas utveckling från den vita, okunniga jungfrun, till den röda, blödande kvinnan, och den svarta, jordnära kärringen. När Snövits mor önskar sig en dotter med dessa tre färger i sitt ansikte är det kunskapen och de kvinnliga mysterierna som hon vill föra vidare.
Längre fram i sagan erbjuds Snövit ett förgiftat äpple. Den ena sidan är vit, jungfruns färg, och riskfri att äta medan den andra sidan är röd, blodets, pubertetens, kärlekens och moderskapet färg. När flickan Snövit tar en tugga av den röda sidan faller hon död ner, och när hon så småningom vaknar igen är hon en kvinna, redo att inta sin position som drottning. Det är först när hon har ätit av äpplet som hon kan uppleva förälskelsen och gå vidare till nästa steg i livet.
Apelns trolldom
Det är lite märkligt att jag känner mig som en häxa när jag tar hand om äpplena. Det finns inget magiskt i det, ingen trolldom. Jag skulle kunna röra ner intentioner i äppelcidervinägern, viska besvärjelser när jag hänger äpplena på tork eller rista in sigill i pajen.
Apeln kan användas till kärleksförtrollningar. Vårens rosaskimrande blommor läggs i olja, rökelse, amulettpåsar och drömkuddar. En äppelpaj är ett sätt att öppna upp sitt eget eller någon annans hjärta för kärlek. Röda äpplen lär dra till sig kärlek, gula äpplen erkännande och popularitet, medan gröna äpplen skapar välstånd. Apelns trä passar till stavar och kan även läggas i kärleksamuletter. Äppelolja kan smörjas på röda ljus för att dra till sig sann kärlek och ett äpple kan lämnas under ett träd för att få träffa den rätta.
Själv gör jag dock inget av allt detta. Jag beter mig bara så som kvinnor har gjort i hundratals, kanske tusentals, år. Jag tar hand om råvarorna som kommer in i huset, omvandlar dem till mat, konserverar och torkar så att det finns förnödenheter i förråden som räcker genom hela vintern. Ändå är det många som förknippar det med häxkonst, som känner att häxan kommer fram när de saftar och syltar, kokar och torkar, syrar och bakar och brygger.
Men den klassiska bilden av häxan är en kvinna som bor i utkanten av byn, i utkanten av samhället. Hon är en person som lever av naturen och av gåvor från människor som hon har hjälpt. Därför står hon också utanför de sociala konventionerna. Hon är fri och oberoende. Och kanske känner vi att vi lurar kapitalismen och sparkar patriarkatet i ändan när vi gör våra egna salvor med örter som vi har plockat i naturen. Kanske ställer vi oss utanför byn, precis som sagornas häxa, när vi gör oss mindre beroende av en samhällsstruktur som verkar vara på god väg att gå in i väggen.
