Asparnas darrande löv
Höga och ljusgula tornar asparna upp sig om hösten. Klara dagar skimrar de som guld mot himlen. Ibland skiftar löven i rött, och när vinden drar över skogarna dalar de likt färggranna snöflingor i solljuset och lägger sig tillrätta som en rödgul matta över marken.
Till våren spricker de ut igen med en friskhet som får skogarna att bada i ljusgrönt liv. Och långsamma sommardagar går brisen genom trädkronorna och skapar musik för känsliga öron. Några menar att det är den stora andens viskningar som hörs. Andra hävdar att det är aspen som darrar av rädsla.
En gammal saga berättar att Gud och Djävulen en dag gav sig ut på promenad. Det var i tidernas begynnelse, när Gud var i färd med att skapa jorden och Djävulen ville se ur allt såg ut. De vandrade länge och efter ett tag blev Gud trött, så han slog sig ner för att vila i skuggan av en asp. Djävulen såg att det fanns myror i trädet. Djävulsk som han är fick han löven att darra så att myrorna ramlade ner i ansiktet på Gud.
Yrvaken och sur undrade Gud vad som stod på, och när Djävulen pekade ut trädet som syndabock blev Gud arg och förbannade aspen:
- Hädanefter ska du skaka som i frossa så länge dina grenar är klädda i löv.
Det är därför asplöven darrar.
Berättelsen är folklig och kanske är den förkristen, för karaktärerna påminner mer om Loke och Tor eller Oden än om Gud och Djävulen.
Aspens darrningar handlar om mod och att möta sina rädslor. Att fortsätta trots motgångar och trots att vi tvivlar på oss själva. Aspen står hög och stolt i skogen. Den gömmer sig inte, den vågar ta plats. Att arbeta med aspen kan stärka vårt självförtroende, vår målmedvetenhet och vårt fokus.
Men det viskande trädet påminner oss även om att lyssna till vår intuition och att öppna upp för budskap från naturen. Sitt en stund med ryggen mot en asp och lyssna på asplövens musik. Stilla tankarna och tillåt dig själv att ta in aspens visdom.