Fläder

Den sägs vara Frejas träd med stora, platta blomklasar som slår ut lagom till midsommar. Under en kort tid på året lyser fläderträden som vita moln i skogsbryn och trädgårdar. Men flädern är lika mycket Hels träd. När bären mognar blir de mörka, nästan svarta, och en saft gjord på fläderbär är röd som blod. Vid sommarsolståndet firar vi livet som når sin topp. Om hösten firar vi döden och underjorden. Och flädern är en symbol för båda, för ljus och mörker i en evig, cyklisk dans.

Flädern förknippas även med älvor, framför allt på de brittiska öarna. Det sägs att den vaktar porten till älvornas rike och att den som vill se småfolk och naturväsen kan sätta sig i en cirkel av fläderträd eller bära en krans av dess kvistar på huvudet. Kvistarna kan även placeras över ytterdörren för välgång och beskydd, och en trollstav av fläder driver bort negativa tankar. 

Många tycker om att göra saft på blommorna men personligen föredrar jag att vänta på bären och göra en härligt mörkröd trolldryck att skåla i vid samhain. Några blommor får dock följa med hem från örtpromenaden på sommarsolståndet. De hjälper mot förkylningar och infektioner, bygger upp immunförsvaret och är allmänt stärkande. 

För mig är varje fläderträd en klok gammal gumma och jag kan inte låta bli att hälsa vördnadsfullt när jag passerar ett. En vän till mig brukar berätta att det är under flädern som kärringgudinnan ligger och sover hela året. Först till hösten reser hon sig upp och gäspar, och när hon andas ut sätter hon igång höststormarna som blåser bort löven från skogens alla träd.