Fullmånebad
Jag var tolv år, kanske tretton. Bästisen hemifrån hade fått följa med ut till landet och sommarkompisen hade en vän med sig ut. Vi hade trängt ihop oss alla fyra i vår pyttelilla gäststuga. Jag vet inte riktigt hur vi gjorde för att få plats men mysigt var det att sitta uppe och prata mitt i natten med sovsäckar, spelkort och chips.
Det hade nästan hunnit bli mörkt när någon upptäckte den klotrunda månen som hängde över viken,
och någon annan föreslog att vi skulle gå ner och ta ett
månskensdopp.
Jag var nog lite harig. Kanske vi inte fick, och tänk om det fanns ormar i det höga gräset på ängen. Men de andra var modigare och övertalade mig.
Vi smög ner på led längs med stigen, korsade ängen och gick ut på bryggan där vår båt brukade ligga förtöjd. Nakna vadade vi ut i den långgrunda viken, lite rädda att den jämnåriga killen som bodde på andra sidan skulle råka se. Eller så var vi vackra havsnymfer som gott tålde att tittas på. Luften var varm och vattnet var ljuvligt. Över den mörka ytan glittrade månskenet likt kattguld.
