Nio dagar skördefest

09.08.2023

Första dagen skördefest

Att skörden firas är kanske det mest självklara i varje jordbrukssamhälle, och ni som odlar i trädgårdar, på lotter och på balkonger har säkert haft stor glädje av allt som redan kommit upp. Men för de flesta av oss handlar skörden inte längre om potatis och säd. Vårt arbete ger oss istället lön varje månad och några veckors ledighet under årets ljuvaste tid. Så på sätt och vis är hela semestern en enda lång skördefest när vi vilar och umgås och njuter av allt det som gör livet gott.

Andra dagen skördefest

Lammas betyder brödmässa (loaf mass) och är det kristna namnet på den här högtiden. De allra äldsta historiska källorna om kristna beskriver grupper av människor som samlades för att äta tillsammans och minnas sin mästare som dog på korset. Brödet och vinet fick så småningom allt större symbolisk betydelse och seden att dela måltid med varandra har levt kvar i mässans nattvard. Skörden var viktig att fira även för en religion som ibland kan upplevas som ganska avskärmad från Moder Jord.

Många häxor bakar bröd eller kakor den här högtiden och knådar in tacksamhet och önskningar i degen. Bakandet blir en ritual i närvaro och trollkraft. Idag har vi mjöl året om i skafferiet och det kan vara värt att lägga lite tid på att känna tacksamhet över att vi aldrig behöver gå hungriga. Brödet äts under kvällens festmåltid och en bit av brödet eller kakan ges tillbaka till jorden och naturens väsen.

Tredje dagen skördefest

Precis som så många andra högtider har lammas förkristna rötter. Lughnasadh lär ha varit en skördefest med marknad, religiösa skådespel och tävlingar.

Namnet på högtiden kommer från Lugh som var en gud, och nasad som betyder samling. Människor samlades i guden Lughs ära. Om honom berättas det att han var en mästare på nästan allt, de tidigaste städernas förebild och hjälte. Länge tänktes hans namn ha med det protoindoeuropeiska ordet för ljus (leuk) att göra. Men idag är forskarna tveksamma till det och menar istället att det antingen betyder svart eller löfte. Ändå firas han vid den tiden på året då solens strålar flödar över åkrarna och dagarna är som varmast.

Fjärde dagen skördefest

Det finns mytologier som berättar att solen bor i underjorden när den inte färdas över himlen. Att den tillbringar allt längre tid under marken nu när ljuset är på väg bort. Det finns platser där underjorden är en varm, lycklig plats som alla goda själar kommer till efter döden.

I den kristna folktron är det Lucifer som har förvisats till underjorden. Till honom skickas de onda själarna för en evighet i plågor. Ändå betyder hans namn "ljusbringaren".

På liknande sätt är Loke fängslad i underjorden här i Norden. När det blir jordbävning sägs det att han vrider sig i smärtor.

Lugh, Loke och Lucifer. Namnen påminner om varandra även om forskarna inte kan se någon koppling mellan dem. Ändå förknippar jag dem med varandra och med den här tiden på året. För mig är de elden som bor i underjorden, magman, metallerna, den vilande solen. De är ljuset som ger kraft mitt i vintern när det är som allra mörkast. De är elden som kommer inifrån, glöden i magen, kraften som stiger upp i oss ända från rötterna. Vi firar dem nu när det fortfarande är sommar även om solen redan har börjat sin vandring bortåt.

Femte dagen skördefest

Vattnet, vinden, klipporna och solen. Regnet och åskan skallrar i fönsterrutorna.

På sommaren kommer elementen så nära inpå. De far genom håret, knuffar och drar, och fångar upp oss när vi tappar balansen.

Det kan vara både härligt och läskigt att vara utelämnad till naturens krafter. De påminner oss om att vi inte kan styra över allt, att vi inte är så stora på jorden och att vi aldrig kommer att kunna vinna det krig som vi verkar föra mot naturen.

Så här års suger jag i mig så mycket av krafterna som jag kan. Gömmer dem under huden, i magen, i hjärtat, så att jag har ett förråd att ta av i vinter när mörkret ruvar runt stugan.

Sjätte dagen skördefest

I Sången om Skirner berättas det att jordbrukets gud Frej en gång blev förälskad i jättinnan Gärd. Frej blev bedrövad eftersom han visste att ingen ville se en jättinna och en gud tillsammans. Men han hade en tjänare vid namn Skirner som övertalade Frej att låta honom rida till Jotunheim och prata med Gärd.

Skällande hundar skyddade Gärds sal och utanför satt en fåraherde som hävdade att Skirner aldrig skulle få prata med henne. Men Gärd släppte in honom och lyssnade till vad han hade att säga. Skirner erbjöd henne massor av guld om hon gifte sig med Frej men Gärd vägrade. Så Skirner hotade med att hugga huvudet av henne, men tvång tänkte hon absolut inte gå med på. Då sa han att han kände till en trollformel som skulle göra hennes liv så fruktansvärt att hon till slut gick med på att möta Frej i en lund om nio nätter.

Vi vet inte vad den här berättelsen betyder. Ofta kallas Gärd för Frejs hustru men dikten berättar bara att hon under tvång går med på att tillbringa en natt med guden. Och den ställer verkligen inte den fredliga vanaguden i särskilt god dager. Han som brukar ses som ett mer tilltalande alternativ än de våldsamma asagudarna. Men kanske är det något annat än släktskap som dikten vill förmedla. I vissa texter kallas Frej för frö. Gärd har namn efter den inhägnade gården, som i gärde eller gärdesgård, och Skirner är den skinande. Kanske är det gården som behöver lockas till åkern när solen lyser som starkast och det är dags att skörda. Eller så är det jordbruket självt som erbjuder ett liv i rikedom framför den gamla tillvaron som jägare och samlare. Kanske hade innebörden sen länge gått förlorad på 1200-talets Island när dikten skrevs ner, precis som med så många andra av Eddans texter. Den här högtiden firar vi säden, skörden, brödet och jordbruksgudar som Frej, vars frön är grunden till en stor del av den mat vi äter.

Sjunde dagen skördefest

Det här är den första av tre skördehögtider. Kring höstdagjämningen tittar vi tillbaka på året som gått och känner tacksamhet över allt vi har fått vara med om. Vid samhain tänker vi på dem som har gått före och väglett oss. Men vid lughnasadh firar vi sommaren, livet och allt det goda som finns omkring oss just nu.

Solen skiner, gräset är grönt, bär och frukter är mogna. Vid stränderna svalkar vattnet i sommarhettan, eller så smattrar regnet mot rutorna och ger oss en eftermiddag i vila och eftertanke.

I vardagen springer vi genom livet, skyndar vidare till nästa upplevelse och glömmer att leva medan livet är. Lughnasadh är ett fint tillfälle att stanna upp en stund och låta oss omfamnas av nuet.

Åttonde dagen skördefest

I bondesamhället har skörden varit omgärdad av en mängd seder och ritualer. Bland annat skulle det allra sista knippet säd bevaras till nästa års sådd. Det skulle vara stort för att skörden året därpå skulle bli riktigt stor. Ibland bands det ihop till en liten gubbe som lämnades kvar ståendes på åkern.

Liknande traditioner finns på flera håll i Europa och är bakgrunden till att många häxor gör en docka av säd att ha på altaret eller i lughnasadhceremonin. Dockan kan sparas till nästa vår och läggas ut i naturen med önskningar om ännu en rik sommar.

Nionde dagen skördefest

Guldkorn. Häxkonsten kan vara en balansgång mellan magi och flöde, mellan att styra krafterna i den riktning vi vill och att låta livet ta oss med på upptäcktsfärd. Och jag tror att vi ibland är för inställda på att uppfylla våra drömmar för att lägga märke till gåvorna som universum ger oss.

Så jag avslutar varje dag med att skriva ner det om har gjort mig glad, dagens guldkorn. Kanske landade en fjäril på mitt knä någon gång under dagen. Kanske gav någon mig en komplimang. Eller så skapade regnets smattrande mot runorna vacker musik. Jag kanske åt blåbärspaj, sov middag, hittade ett nytt smultronställe eller drack en ovanligt god kopp te.