Nio dagar skördefest
Många häxor bakar bröd eller kakor den här högtiden och knådar in tacksamhet och önskningar i degen. Bakandet blir en ritual i närvaro och trollkraft. Idag har vi mjöl året om i skafferiet och det kan vara värt att lägga lite tid på att känna tacksamhet över att vi aldrig behöver gå hungriga. Brödet äts under kvällens festmåltid och en bit av brödet eller kakan ges tillbaka till jorden och naturens väsen.
Lugh, Loke och Lucifer. Namnen påminner om varandra även om forskarna inte kan se någon koppling mellan dem. Ändå förknippar jag dem med varandra och med den här tiden på året. För mig är de elden som bor i underjorden, magman, metallerna, den vilande solen. De är ljuset som ger kraft mitt i vintern när det är som allra mörkast. De är elden som kommer inifrån, glöden i magen, kraften som stiger upp i oss ända från rötterna. Vi firar dem nu när det fortfarande är sommar även om solen redan har börjat sin vandring bortåt.
Vi vet inte vad den här berättelsen betyder. Ofta kallas Gärd för Frejs hustru men dikten berättar bara att hon under tvång går med på att tillbringa en natt med guden. Och den ställer verkligen inte den fredliga vanaguden i särskilt god dager. Han som brukar ses som ett mer tilltalande alternativ än de våldsamma asagudarna. Men kanske är det något annat än släktskap som dikten vill förmedla. I vissa texter kallas Frej för frö. Gärd har namn efter den inhägnade gården, som i gärde eller gärdesgård, och Skirner är den skinande. Kanske är det gården som behöver lockas till åkern när solen lyser som starkast och det är dags att skörda. Eller så är det jordbruket självt som erbjuder ett liv i rikedom framför den gamla tillvaron som jägare och samlare. Kanske hade innebörden sen länge gått förlorad på 1200-talets Island när dikten skrevs ner, precis som med så många andra av Eddans texter. Den här högtiden firar vi säden, skörden, brödet och jordbruksgudar som Frej, vars frön är grunden till en stor del av den mat vi äter.