Nio dagar valborg

02.05.2023

Ikväll firar vi valborg i Sverige, något som vi har gjort åtminstone sen medeltiden. Vi tänder heliga eldar för beskydd och för att rensa ut vintern. Vi hyllar våren med sånger och tar in dess grönska i stugorna.

Första dagen valborg

En vanlig missuppfattning är att de svenska majbrasorna ursprungligen tändes som skydd mot onda häxor men den seden kommer i själva verket från Tyskland där häxorna flög till Blocksberg och firade häxsabbat den här kvällen. Valpurgisnacht, som valborgsmässoafton heter på tyska, ansågs vara en farlig natt och människor tog till alla möjliga knep för att inte råka ut för häxornas trolldom. Nu för tiden firas den istället med parader, upptåg och figurer som ska föreställa häxor.

Det svenska (och tyska) ordet valborg lär komma från ett helgon med samma namn, en engelsk prinsessa som blev abbedissa i Tyskland på 700-talet och vars levnadshistoria nedtecknades långt senare. Men det finns även berättelser om gudinnan Walburga som varje år flyr från den vilda jakten under aprils sista nio nätter. Hon jagas från by till by och om bönderna gömmer henne, eller på annat sätt lyckas förvilla jägarna, blir de rikligt belönade. Men om jägarna hinner ifatt henne så kommer det att dröja länge innan det blir sommar.

Den här kvällen lämnar dagens häxor inomhusarbetet bakom sig och går in i utomhussäsongen med örtsamlande, trädmeditationer och djupa samtal med naturens alla väsen. Vi vänder våra ansikten utåt, mot solen och omvärlden. Med vinterns visdom i ryggen gör vi oss redo att ta det första steget ut i sommarens överflöd.


Andra dagen valborg

Den första maj firar druider och wiccainspirerade häxor runt om i världen beltane, en högtid som är minst lika gammal som vårt valborgsfirande. Beltane, som betyder klarljus eld på gaeliska, firas på många håll genom att resa en majstång. Den engelska majstången är inte lövad som vår, den är slät och har färgglada band fästa högst uppe i toppen. Traditionellt är det flickor som håller i banden och i en ringdans flätar dem nedför pålen i ett vackert mönster.

Men beltane är även en eldfest, precis som valborg är hos oss. I Edinburgh har den återskapats sen 1980-talet och är nu en stor festival med mängder av människor inblandade. Där firar man med en majdrottning och en vildman, med skådespel och en stor brasa som ska hela landskapet och välkomna sommarhalvåret.

Inom den moderna häxkonsten förknippas beltane med blommor, älvor, romantik och dans.

Tredje dagen valborg

För många häxor är det här en tid då guden och gudinnan tillsammans föder fram liv och skapar en enhet. Därför förknippas beltane med kärlek och romantik, något som egentligen hör till midsommar i Sverige. Men maj sätter igång vårkänslor i oss även här. Ute i naturen parar djuren ihop sig. Fåglarna ropar på varandra mellan träden, hararna leker tafatt i skogen, bin och fjärilar pollinerar blomma efter blomma i dikesrenen. Det är vår och jorden bubblar av livslust.

Det sägs ofta att allt som pågår i naturen är en kamp för överlevnad, men det stämmer inte. Hela jorden är istället en hyllning till livet. Varje humla som surrar och varje knopp som slår ut i blom gör det i en självklar glädje över att vara levande.

Så i maj kan vi hylla livet och kärleken genom att lägga rosenblad, luktviol, syren eller rosenkvarts i ett knyte om vi vill dra till oss romantik. Vi kan smörja ett rött ljus med rapsolja och kanel för att sätta igång passionen. Och vi kan unna oss ett fotbad med lavendel, vanilj och eteriska oljor för att stärka kärleken till oss själva.


Fjärde dagen valborg

Namnet Valborg är en sammansättning av -borg som lär betyda beskydd, och val- som skulle kunna betyda antingen främling eller makt, ingen vet säkert. Orden berg och borg har samma ursprung och personligen går mina tankar till den förkristna valan med all sin visdom, och fornborgarna som inhägnar bergen.

Vala lär vara en försvenskad version av isländskans völva som betyder stavbärare. Enligt de gamla källorna var hon en kringvandrande spåkvinna som kunde försätta sig i trans och se det som låg bortom vanliga människors uppfattningsförmåga. Men mycket av det som nedtecknades i Eddorna och de isländska sagorna var redan då spillror från en svunnen tid.

I Sverige har man hittat rika kvinnogravar som innehåller örtpåsar och stavar med sländliknande form i ena änden. Man har tolkat dessa kvinnor som valor som spann livets trådar precis som nornorna.

Under bronsåldern och järnåldern byggde människor hängnader runt heliga berg. Ordet fornborg för tankarna till försvarsverk, vilket de yngre hägnaderna också verkar ha varit. Men de äldre måste ha byggts av någon helt annan anledning som vi bara kan gissa oss till. Och vi vet att bergen är platser dit människor överallt i världen har sökt sig för att finna visdom och vägledning. De är gudarnas och de dödas hemvist. De är heliga och jag tänker mig att de är grunden till den uteseta som förbjöds enligt lag under medeltiden, då människor satt ute i skogen om nätterna och bad om vägledning från naturens väsen.

Så med god vilja och fantasi kan vi tänka oss att vi till valborg spinner trolldom för framtiden precis som de visa kvinnorna på berget gjorde. De vars berättelser växte fram över sländor och vävar, och vars sånger kunde läka hjärta och själ.

Femte dagen valborg

Eldarna vi tänder är en hyllning till den växande solen som skänker värme till de delar av livet som har förfrusit under vintern. Vi tänder dem för att skrämma bort rovdjur och rädslor som hemsöker oss. Vi tänder dem för att väcka glöden till liv i våra kroppar.

I det folkliga, vardagliga magiska tänkandet var elden ett levande väsen som behövde matas, få omsorg och uppskattning. Den gav värme, ljus och tillredde maten. Människor var förlorade utan den och därför förtjänade den tacksamhet och respekt.

När vi skapar en helig eld kan vi använda tre, sju eller nio heliga träslag. Varje träd har en alldeles speciell energi och särskilda associationer. Genom att välja träslag till brasan kan vi fördjupa intentionen för ritualen och för den inre eld som vi vill ska flamma upp med vårsolen.

Sjätte dagen valborg

Ett av mångudinnans många namn är Huitaca. I Colombia hyllas hon för sin skönhet och leder in kvinnorna i dans, njutning och glädje. På Hawaii kallas hon ibland för Lona. Där blev hon kär i en människa som hon levde lyckligt tillsammans med tills han dog av ålder. I hennes ögon har kärleken inga gränser.

I maj, när himmelen är ljus och fåglarna sjunger in kvällen bland trädens blommande grenar, hyllar vi månen som romantikens gudinna. Det är hon som fyller våra magar med fjärilar och våra huvuden med dagdrömmar, som väcker vår lust till livet och hjälper oss att uppleva världen med alla sinnen. Det här är romantikens måne som ställer vårkänslorna på sin spets och gör oss förälskade i varandra, i oss själva, i livet.

Sjunde dagen valborg

Det sägs att man på de brittiska öarna delade upp året i två säsonger, i ett sommarhalvår som sträckte sig från första maj till sista oktober och ett vinterhalvår från första november till sista april. För oss dröjer sommaren ytterligare och tar slut långt innan halloween. Men det är ändå vid den här tiden som löven på träden börjar spricka ut. Och det är i oktober som de faller till marken. Vinterhalvåret som vi har vandrat igenom är dödens halvår och nu vänder vi blickarna mot livet.

I Sverige har valborgsmässoafton varit inledningen på det aktiva halvåret. På landsbygden släpptes kor och får ut till första maj och härifrån kommer bruket att tända eldar på valborgsmässoafton. Man tänkte sig att brasor och oväsen skulle skrämma bort rovdjur, skogsrån och troll som annars kunde hålla sig framme och stjäla boskapen. Man majade husen, tog in kvistar med grönt för att få tillbaka livskraften i hemmen och åt en stor festmåltid för att samla kraft inför sommarens tunga utomhusarbete.

I städerna satte handeln igång på nytt i maj. Det var då skeppen började fara över haven igen och frakta varor från när och fjärran, och de fortsatte med det ända fram till julafton. Under medeltiden firades det med fest och lekar. Bland annat utsågs en majgreve som stod i centrum för dagen med krans på huvudet. Någon annan agerade kung Vinter och skulle strida mot majgreven i en uppgjord match där våren alltid vann.

Åttonde dagen valborg

Det här är den vilda gudens tid, han som löper tillsammans med hjortarna i skogen, fri från samhällets restriktioner. Vissa ser honom som Cernunnos, den behornade guden vars gestalt pryder keltiska konstverk, skålar och reliefer. Eller Herne, den mytiske jägaren som leder den vilda jakten genom skogarna väster om London. Eller den gröne mannen, det lövade ansikte som tittar fram i så många av de medeltida kyrkornas murar, och vars ursprung är höljt i dunkel.

I förmodern tid var naturen något man ville tämja. Skogen fanns bakom knuten med alla sina faror och oväntade nycker. Människan hade valt att bruka jorden och hade inte längre möjlighet att låta sig styras av naturen. Men sen industrialismens 1800-tal längtar vi tillbaka. Oavsett om vi lever i en lägenhet i ett miljonprojektsområde eller om vi bor på landet så har naturen avförtrollats för oss. Vi lever bekvämt med teve och mobiltelefon, och vi tänder lampan i skymningen på bekostnad av månljuset och stjärnhimlen. Vi har själva blivit tama och vi längtar tillbaka till den besjälade skogen.

Den behornade guden ses ofta som gudinnans medvandrare inom den moderna häxkonsten, vars mytologi annars är väldigt kvinnocentrerad för att utgöra motvikt till de mansdominerade abrahamitiska religionerna. Han har blivit ett ideal för manliga häxor och en symbol för en längtan bort från kostymer och kontor, mot en tillvaro som är mindre inrutad och mer fri.

Nionde dagen valborg

Det finns en kraft som bor i mellanrummet mellan kropp och själ, mellan den fysiska världen och den andliga. En kraft som vi närmar oss i övergången från vinter till vår, från natt till gryning, och på gränsen mellan landsbygd och vildmark. Den kommer när vi är riktigt närvarande, när vi har slagit en cirkel runt oss och åkallar elementen. Vi känner den i fingrarna när vi ger healing, när vi målar eller dansar. Ibland kan dikter, sagor och musik framkalla kraften, precis som vissa konstverk och storslagna naturupplevelser.

Det är trolldomen som bor i våra kroppar, i träden, bergen, marken och haven. Trolldomen som kristallerna och örterna vibrerar av, som strålar ut ur det rituella ljusets lilla låga. Trolldomen som kan ge form åt våra drömmar. 

För vissa finns den där naturligt. Andra har tappat bort den på livets bakgator och måste hitta tillbaka till den genom meditation, skogspromenader, månbad och ritualer, genom att stilla tankarna, lyssna på vindens sus i trädkronorna och känna jordens hemligheter under fötterna.