Paddor och citronfjärilar

En av mina platser i skogen. Här sitter jag i närvaro tillsammans med träden, stillar tankarna och andas bort all stress. Lutad mot stammen tittar jag ut över björkarna. Marken är ovanligt torr för årstiden men kärret är fullt av vatten och liv. Årets första padda kommer upp till ytan och en citronfjäril fladdrar förbi med löfte om en ljus sommar med mycket sol.
Här är det lätt att se björkarnas skira väsen dansa som älvor på tå för att inte blöta ner sina klänningar. Här plockar jag fram min lilla skrivbok och låter orden komma till mig från hjärtat och jorden och rötterna.

Björkarna öppnar sina armar
låter mig vara precis som jag är
Inga fördomar och förväntningar
Bara glada att just jag är här

Jag måste inte ge, bevisa, prestera
inte vara någon i björkarnas famn
De säger att vi är lika på djupet
Långt innanför kläder, näver och namn

Mörkermåne och solförmörkelse. Jag vaknade tidigt medan världen fortfarande var tyst och tände ett svart ljus. Inspirerad av boken jag läser just nu (Of Blood and Bones av Kate Reuler) gjorde jag en dödsolja på aska och mistelblad. Misteln, som är en parasit, tänker jag mig ger extra symbolik till det som behöver vissna bort och rensas ut.
Det pratas alltför ofta om svart och vit magi, något som erfarna häxor gärna fnyser åt. Jag ser det hellre som konstruktiv och destruktiv magi. Precis som naturen behöver vi både kunna bygga upp och bryta ner, skapa och släppa.
Min olja får vila under jorden i en kruka tills det är dags att bryta någon dålig vana eller ta mig ur en ohållbar situation.

På söndagen var jag inbjuden att fira våren hos min vän i Gröndal. Vi var sju kvinnor som gav oss ut i parken på berget. Eld, sång, poesi och meditation. Vi offrade ägg på altarstenen och gick barfota i gräset medan ett stilla vårregn föll över oss.
Sen hade vi knytkalas och åt ägg på danskt vis med senap, lök och vinäger. Vi diskuterade vårtraditioner, besläktade språk och mytologi medan skymningen föll över Mälaren.