Tid att vakna
Redan i måndags syntes den första skäran efter helgens mörkermåne. Nymånen infriar önskningar och delar ut spådomar. Det vi har för händerna när vi ser henne kommer att prägla hela månvarvet. Allra mest har den traditionen varit levande vid nyårsnyet som har förutspått hela årets lycka och olycka. Men nymånen tar även emot våra önskningar, kanske i synnerhet just nu när skaparkraften pirrar överallt omkring oss.
Trollmåne kallar jag det här månvarvet. Under antiken hade månen inflytande över jakten och mångudinnorna var rustade med pilbåge över axeln. I våra dagar är den förknippad med magi. Häxorna dansar runt en eld och utför sin trolldom i månskenet. Både pilbågen och trollstaven pekar mot det vi vill fånga in och ge plats åt i våra liv.
Men varje gång jag vandrar bland träden i skogen blir det uppenbart hur lite vi egentligen behöver. Jag önskar att jag kunde få vår kultur att stanna upp en stund istället för att ständigt längta efter mer, större, bättre.
Om kvällarna sitter jag i mitt häxhörn med ljus och rökelse, och lyssnar på Tea with druids av Order of Bards, Ovates and Druids. Obod är en grupp bestående av mysiga och kloka människor från hela världen som älskar träd lika mycket som jag och som väcker sin andlighet genom att uttrycka sig konstnärligt.
För mig handlar det mest om poesi. Jag fortsätter att skriva nästan varje dag och just nu pirrar det i fingrarna att skapa en bok om månen vid sidan om mina andra projekt. Det blir en bok som är indelad i tretton kapitel för årets tretton månvarv där jag varvar folktro och mytologi med foton och dikter.
Tea with druids kommer ut på måndagar och varje avsnitt innehåller funderingar kring ett visst ämne och en guidad meditation. Det blir en mjuk avslutning på dagen. Inga sociala medier eller nyheter, bara kloka ord från människor vars kunskap är förankrad i visdom.