Pärlmåne
Årets andra fullmåne som infaller någon gång mellan den 3/2 och 5/3.
Världen förändras i ljuset från månen. Träden blir levande i skogsbrynet, stenarna ruvar på sanningar från urminnes tider. Det finns visdom där under ytan, bakom bark och grenar, under mossa och löv. Det finns visdom att hämta i månskenet.
Natten är universums naturliga tillstånd. När solen lyser på jorden blir fasaderna tydliga men djupet försvinner. Det är på natten, i månens milda ljus, som vi har möjlighet att se det som inte syns. På natten förstår vi att verkligheten har många skikt.
I Peru kallas hon Mama Qilla. Där gråter hon silvertårar och är känd för sin skönhet. När mörkret faller och månen står högt ser vi hur vacker världen egentligen är. Då lägger vi inte märke till skavanker, då ser bortom ytan långt in i djupet. Där innanför hittar vi vår egen sanning och de visdomar som inte kan kläs i ord, som behöver poesi, musik och konst för att förmedlas.
Februaris finska namn är Helmikuu, Pärlmånad, efter isdropparna som skimrar på träden när våren och vintern har dragkamp, och vädret pendlar mellan tö och frost. I Sverige brukade februari en gång i tiden kallas Göjemånad, den tunna snöns månad. I Norge hette den Kärringmånad. Andra namn på februarimånen är Hungermåne, Ismåne, Benmåne, Vaknande måne, Stormmåne eller Vildmåne.
Pärlan symboliserar renhet, det vackra vi skapar av det som är smärtsamt och det eviga som ligger allra längst in i varje själ. Den här månen hjälper oss att hitta vår inre sanning, det som är äkta och verkligt, det som döljs under ytan och som vi har lättast att se i månskenet.
För att nå vår innersta kärna måste vi stilla sinnet. I en hjärna som går på högvarv får inga visdomar plats. Ute i naturen, i meditation, vid ljusets flackande låga kan huvudet slappna av och tankarna bli stilla. Många använder tarotkort, runor, orakelkort eller pendel för att få vägledning och hitta visdomar. Några gör trumresor och guidade meditationer, eller skriver ner sina drömmar. Den moderna häxans svartbok liknar ofta en dagbok med anteckningar över drömmar, spådomar, ritualer och magisk utveckling. Att skriva dagbok är ett bra sätt att se sammanhang och gå på djupet.
Den här fullmånen får oss att tänka utanför ramarna. Den uppmuntrar oss att gå vår egen väg, hyllar våra egenheter och ger oss modet att simma mot strömmen om det är dit vi ska. Ibland innebär det att vi måste ifrågasätta det vi gör och det vi alltid har trott på. Att vi måste ställa oss utanför ett tag och betrakta oss själva på håll, för att till slut konstatera att det vi trodde från början var det som var rätt för oss. Men ibland gör det att vi måste slå in på nya, okända stigar.
I ritual kan vi krossa våra begränsningar genom att lossa knutar eller klippa band. Vi kan fästa ett snöre mellan två ljus och låta dem brinna tills snöret fattar eld och släpper, och samtidigt se hur begränsningarna, som vi själva och vår omgivning har lagt på oss, krossas och vårt sanna jag kliver fram.
Den här månen kan göra våra liv magiska om vi låter den, om vi klarar av att bryta normerna, och låta drömmandet och fantasin få större plats.
Det finns sanningar som vi måste gå omvägar för att fånga, som tappar sin betydelse när vi försöker klä dem i ord. Sanningar vi måste slingra oss runt för att få fram, tala i sagor och sånger för att förmedla. Så vi skriver poesi, vi skapar musik, vi målar tavlor. Vi låter kreativiteten ge form åt det som döljer sig djupt inom oss.
Prästinnorna i Avalon kallar februari för gnistans tid. Det är då det första kornet till inspiration föds. Idéer tar form och frön börjar gro under marken. Och Brigid som firas vid imbolc i början av februari är poesins och smideskonstens gudinna. Hon driver oss till att visa upp våra talanger. Hon uppmanar oss att göra det. För när vi håller våra gåvor och vår individualitet för oss själva så berövar vi världen det som vi är här för att bidra med.
Vi tänder gnistan symboliskt den här fullmånekvällen. Vi slår eld på en tändsticka och tänder ett ljus samtidigt som elden innanför naveln vaknar till liv. Vi ber månen om hjälp att uttrycka och förmedla vår inre sanning och låter elden stiga upp i bröstkorgen, ut genom armarna och fylla händerna med skaparkraft.
